närhet.
Jag var tillsammans med en killa i två och ett halvt år, det är ju lixom de åren av mitt liv som jag minns lixom. Det är närheten man saknar nu, någon att bara prata med i telefon om kvällarna, någon att kolla på film med, att mysa med, att brottas med haha, någon som bara finns där och verkligen älskar en.
Jag vet att vi inte skulle funka igen men det är närheten man saknar.
Närheten och att någon verkligen älskar en. Jag känner mig uttråkad, det händer inget roligt i mitt liv, det känns som att ingen vill ha mig typ. Men om man tänker efter, vill jag ha någon? Jag intalar mig själv hela tiden att Nej, jag vill inte ha något förhållande, jag har inte tid, lixom jag rider 5 dagar i veckan, resten av tiden är jag med vänner eller pluggar typ. Men det är fortfarande närheten man saknar.
Men jag ska bevisa för mig själv att man kan vara lycklig utan den där närheten, utan någon som säger att den älskar mig, utan någon att sova tillsammans med varje natt eller att dela sin vardag med.
